Aktuellt

- Nyheter & information

Aktuellt

Storinvestering i Seinäjoki, hur har det gått?

Arbetsveckan börjar gå mot sitt slut och Jacob lutar sig tillbaka i kontorsstolen. Han funderar på hur vägen har sett ut från att han som barn besökte pappas jobb till att han själv är den som håller i trådarna på den nya enheten i Seinäjoki. ”Jag hade egentligen aldrig siktet inställt på att jobba inom familjeföretaget. Inte heller fanns de förväntningarna på mig från familjens sida, men kanske var det ändå något som jag förväntade mig av mig själv”, säger Jacob eftertänksamt.

Jacobs karriär inleddes planenligt med studier på metallinjen efter högstadiet, men bara ett par veckor senare hoppade han av linjen. ”De ringde från skolan och frågade om jag alls tänkte komma tillbaka, men jag sa nej. Det var ingen vits, jag var helt enkelt för skoltrött.”

Löfs måleri grundades bara ett par år innan Jacob föddes, så han har bokstavligen varit med från början. ”Ofta följde jag med pappa till jobbet och petade på allt man inte fick peta på”, skrattar Jacob. När skoltröttheten blev ett faktum i tonåren hittade Jacob istället motivationen på den plats där han kände sig hemma – i måleriet. Han började jobba som målare på Löfs i Ekeris utrymmen som 16-åring och stannade kvar i sex år. ”Jag är glad att de vågade satsa på mig, en 16-åring, det var säkert inte lätt alla gånger. I den åldern tror man ju att man kan allt, men visst hade jag också nytta av den självsäkerheten”, medger Jacob.

Efter många år i Ekeris utrymmen kände han dock att det var dags att flytta ”hem” till produktionen i Larsmo, samtidigt som företagets grundare, Jacobs pappa, satte hatten på kroken och steg ur produktionen. ”Vissa tror kanske att man har det lätt när man har samma efternamn som företaget, men jag har alltid fått reda upp mina egna misstag. Egentligen tror jag att det har ställts större krav på mig än på andra i produktionen, just på grund av att jag hör till familjen”, funderar Jacob.

Efter flytten till Larsmo fick Jacob lära sig mycket om från början, eftersom både materialet och metoderna delvis var annorlunda. Men det var inget som avskräckte Jacob. ”Jag har alltid haft siktet inställt på att vara bäst inom målning, så bra man bara kan bli.”

Efter ett par år på familjeföretaget avancerade Jacob till arbetsledare, och som ansvarig för sin egen linjes produktkvalitet föll det sig naturligt för honom att fördjupa sig i kvalitetsinspektion. ”Det var Tommy som frågade om jag skulle vara intresserad av att bli Frosio-inspektör. Det kräver både tid och pengar, så det handlade förstås delvis om att investera i någon som skulle stanna kvar i många år, men jag vill också tro att det hade något att göra med att jag är en person som är väldigt driven, noggrann och som ställer höga krav”, berättar Jacob.

Jacob är certifierad Frosio-inspektör på nivå 3, vilket betyder att han har kompetens för inspektion av målarbeten som görs för extremt korrosiva miljöer. Man måste ha fem års dokumenterad erfarenhet som kvalitetsinspektör innan man kan få certifikat på nivå 3. Certifikatet är personligt och måste uppdateras med fem års mellanrum.

När företaget funderade på att expandera sin verksamhet blev Jacob tillfrågad om han ville ta ansvaret som produktionschef på den nya enheten. ”Jag tänkte nog på saken i 2–3 månader innan jag bestämde mig. Men visst var det något som lockade med att få etablera firman på ett nytt ställe, så jag bestämde mig för att testa jobbet i ett år.”

Sagt och gjort, Jacob flyttade till Seinäjoki för att köra in Löfs processer vid den nya enheten. ”Det har gått otroligt bra här i Seinäjoki. Visst var det kaotiskt ett tag i början, men våra medarbetare har haft en riktigt bra attityd under hela processens gång och många uppdateringar som Löfs har infört har varit uppskattade”, sammanfattar Jacob. ”Jag måste medge att jag kämpade lite med språket i början, de har en sådan ovanlig dialekt i Seinäjoki, det erkänner de till och med själva. Dessutom var jag ju tvungen att lista ut vad alla industritermer är på finska, vilket inte var det lättaste”, skrattar Jacob. ”Samtidigt var det skönt att vara på ett nytt ställe där mitt efternamn inte är lika känt.”

Jacob har nu snart jobbat två år i Seinäjoki. ”Jag trivs jättebra, det blir en riktigt bra produktionslinje här i Seinäjoki. Hemma i Larsmo finns dock mitt hem och min familj, så jag kommer inte att stanna för evigt.”

Vad han kommer att jobba med när han väl återvänder till enheten i Larsmo är ännu öppet. ”Jag vill jobba med kvalitet, så mycket har jag på klart. Det kommer nog alltid att vara en del av mig, jag är den som säger till om verktygen inte läggs tillbaka på sin plats eller om delarna som målas inte hänger prydligt svängda åt samma håll. Detaljstyrning aktar jag mig för, men det ska vara tydligt för alla att kvaliteten genomsyrar hela produktionen här på Löfs, även när det gäller småsaker.”

När han ser tillbaka på sin tid vid Löfs så kommer familjen igen på tal. ”Det är en otroligt lärorik tid jag har bakom mig. Jag tror nog aldrig jag skulle ha kommit så här långt om Tommy inte hade pushat mig. Han har ofta sagt att vi båda har samma skyldigheter gentemot firman, och det har han förstås rätt i. Det är ju så mycket mer än ett jobb för oss”, avslutar Jacob.

 

Eftersom vi har moderna maskiner blir arbetet effektivt och resultatet bra.

Neskar, ytbehandlare